Idag började Saga Björklund Jönsson och jag att arbeta med den nya operan Regrets. Saga skall medverka som sångare, men deltar också i processen att skapa operan. Vi arbetar också tillsammans med projektledning och produktion. I lördags hade jag möte med koreografen Eva Ingemarsson och vi började tala konkret bland annat om rummet. Förhoppningsvis kommer Eva att medverka med idéer, regi och koreografi.
Nästa vecka skall vi laborera på Atalantes scen. Målet är att skapa korta skisser med text, elektronikvärldar, sång och en visuell stämning som vi kan visa för vänner och kolleger i slutet av veckan. Vi vill göra detta för att få en första känsla för hur det kan komma att bli i slutändan.
Idén om begreppet ånger tar form
Saga har förberett sig lite. Vi börjar med att tala om begreppet ånger. Snart står det klart för oss att det skall vara just det som är temat. Ånger. Inte bara vad gamla människor ångrar att de inte gjorde medan de hade chansen, även om det kan finnas med också, utan själva begreppet ånger.
Regrets. Beklagande, ånger, sorg, saknad, ledsnad.
Ånger, botgöring, skuld, synderna förlåtelse. Ånger är ett viktigt begrepp i vår kultur, i kristendomen, samhällets moralsystem, psykoterapi, i rättssystem, filosofi, livet, i alla beslut vi tar eller inte tar.
Vi inser att vi skall fördjupa oss mer i detta, läsa, prata och träffa några som vet mer.
Några aspekter på ånger
En första gestalt som dyker upp är att man kan ångra att man inte gjort eller tagit tag i vissa saker, inte tagit vissa beslut. Men man kan också ångra saker man faktiskt gjort, beslut man tagit. För en del handlar det till och med om att ens handlingar orsakat stor skada eller lidande för andra, eller för en själv. Så ånger kan gälla både vad en gjort och vad en inte gjort.
Ånger och skuld är ofta ett syskonpar. Känslan av skuld kan tynga svårt och göra en person dysfunktionell, trött, handlingsförlamad och bidra till dålig självbild och depression.
Inför viktiga beslut finns en rädsla för en ånger som ännu inte har infunnit sig. Väljer jag rätt? Tänk om jag ångrar mig? Tänk om andra tycker jag valt fel, eller att jag är velig som ångrar mig. Det kanske helt enkelt är enklare att inte välja. Då väljer man åtminstone inte fel.
Engelska Wikipedia: Ånger är en medveten och känslomässig reaktion på ens egna fattade beslut, på olika val, som antingen resulterar i handling, eller i brist på handling.
Vad det är folk ångrar generellt
Några fenomen återkommer när vi ser och läser intervjuer:
• Att ha varit i stress och inte kunna ta in nuet.
• Att inte ha lagt tillräcklig tid på nära relationer till familj och vänner.
• Att inte ha kunnat uppleva och visa känslor. Och vågat visa, ge och i ord uttrycka kärlek och uppskattning.
• Inte vågat satsa på de egna drömmarna, istället försökt vara duktig för andra, göra rätt.
• Valt fel partner, utbildning, karriär. Och inte haft kraft att lämna, byta, göra om.
• Att ha jobbat för mycket med något meningslöst, åt andra, ibland med stress och mycket ansvar.
• Att inte ha vågat säga ifrån och stå upp för sitt.
• Att inte ha tillåtit sig att vara lyckligare. Det kan faktiskt vara något man väljer.
• Att inte ha skaffat barn.
• Att inte ha vågat satsa på kreativa intressen som musik, text, dans, bild, föreläsare.
Olycksaliga händelser
Det finns många som hamnat i specifika händelser/förlopp och agerat fel. De ångrar ofta detta djupt och känner skuld. Någon har misshandlat, någon har vållat en trafikolycka, någon har varit i missbruk eller psykisk ohälsa och livet har gått i kras.
Andra kan ha råkat ut för saker utan egen förskyllan. Det kanske inte går att ångra, men det finns stark önskan att det skulle vara ogjort och inte sällan står både skuld och ånger och vakar bredvid. Det kan gälla den som blivit misshandlad, våldtagen, rånad, påkörd, råkat ut för sjukdom, olycka eller till och med varit med om krig.
vare sig det är självförvållat eller inte inbär det ofta livslånga trauman.
Döden
Det finns anledning att återvända till en av grundtankarna bakom Regrets. Tanken att det är när vi står inför döden som vi inser att vi bättre borde tagit till vara på våra liv. Många av oss har sedan ungdomen regelbundet hört, läst, tänkt eller pratat om att det är viktigt att leva med döden som en nära följeslagare. Det är först då man kan värdera livet, vara i nuet och ta vara på tiden, ta viktiga beslut och göra förändringar som skulle kunna göra livet mer sant, och inte slösa tid på avstängdhet, stress, flykt eller meningslöst tidsfördriv.
De som varit nära döden, efter olyckor, sjukdom eller anhörigas bortgång, kan vittna om hur de kommer tillbaka med mycket större respekt och glädje inför det underverk det faktiskt är att kunna leva, förnimma och vara i världen.
Men de flesta glömmer under stora delar av sitt liv bort detta och kör bara på.
Det vore fint om Regrets skulle kunna ge en tankeställare. Ta med publiken in i en närvaro och där väcka både känslor och tankar som kan forma en lust att ta livet och döden på allvar, åtminstone för en liten stund.
Rädslan
Rädslan är förmodligen en drivande kraft bakom allt det som aldrig blir gjort. Som inte kommer till beslut. Som inte säger emot. Som inte tar på allvar. Som inte vågar lita på den egna förmågan.
Rädslan är en gestalt som gör att människan inte skrider till handling. Inte vågar göra, satsa, hoppa, leva, känna. Eller som gör att hon i självförsvar tvärtom gör onda saker, saker som skadar henne själv eller andra.
Hur vi väljer att skapa vår egen berättelse
Det är intressant att se hur en del beklagar allt det de inte mäktat med att få gjort, medan andra konstaterar att de inte ångrar någonting, och säger att, ja, det var ödet, det blev som det blev, och det är helt okej.
Det verkar finnas två i grunden motsatta sätt att förhålla sig till livet, vardagen, alla val, beslut, situationer, känslor och så småningom alla minnen. Båda sätten finns i oss alla, men ibland kan det ena ta över och begränsa horisonten.
Det ena handlar om att förstora det som är svårt, beklaga det en inte gör eller gjort, det som inte blir eller blivit av. Resultatet är att en har svårt att vara nöjd med livet medan det pågår, och att minnena av åren som varit är fulla av besvikelser och saker en ångrar.
Ett motsatt temperamentet besitter den som alltid tar vardagen, dess händelser och möten med en klackspark och inte är speciellt sårbar i relationer eller händelser. I analogi med detta finns en förmåga att se tillbaks livet och välja att se det positiva, och välja bort att se det andra.
Båda dessa mentala strategier har styrkor och brister. Men det viktiga är:
Det går att påverka hur man betraktar sig själv och sina minnen. Hur man värderar sina livsval, beslut och upplevelser i efterhand. Att välja att inte bara se brister, det negativa, utan lägga märke till att det som var bra också fanns där. Att konstruera en positiv berättelse av allt det som var, och inte fokusera bara på det negativa. Det är inte alltid lätt. Men det kan gå.
Sen finns det förvisso dem som råkat illa ut, haft det riktigt tufft, har trauman, som verkligen inte kan glädja sig. Där gäller något annat, och där behövs andra strategier.
Några strödda funderingar
Ja, så pratade vi, Saga och jag under tisdagen. Och några andra trådar att följa upp:
• Detta att be om ursäkt. Hur förhåller sig det till skuld och ånger. Är det bra sen? Hur blir man av med skuld och ånger?
• Eller när stater gjort fel och betalar skadestånd till neurosedyn-barn eller oskyldigt dömda brottsoffer. Kan ett land känna ånger?
• Hur ser relationen ut mellan ånger, skuld och folkflertalets välde. Om de flesta tycker att vi måste bygga ett större försvar eller privatisera ansvaret för framgång och hälsa, vad innebär det då att stå för motsatsen. Vågar man det?
• Att ångra att man inte gjort mer för världen. Engagerat sig politiskt, gjort motstånd, vågat stå upp, delat med sig, öppnat sitt hem för behövande.
• Ånger kan vara en sorg. Sorg för det en inte gjorde.
Träffa
VI bestämmer oss för att vi skall försöka träffa några personer som kan inspirera. Saga, som arbetat på Stadsmissionen, känner många som verkligen trasslat till livet och som bearbetar varför de gjorde val eller handlingar som förstörde livet. Kanske vill någon berätta om ånger ur det perspektivet.
Det vore också givande att träffa några som kan belysa ånger ur ett mer filosofiskt, moraliskt eller teologiskt perspektiv. Vi har flera idéer.
Språk
Jag har skrivit alla mina nyopera-verk på svenska. Det känns väldigt naturligt. Skall vi fortsätta med detta eller gå över till engelska? Jag tror inte det. Hellre översätta om och när det behövs.
Länkar
Musik och film för inspiration:
