tisdag 23 januari 2018

Den första texten

Den första texten tog form under vecka tre i januari 2018.
Idén om en vardagsnära, men absurd, dialog mellan två personer som sitter och väntar fick bli utgångspunkt. Denna dialog leder in till scenens tema. Pappa har dött och jag hann inte prata med honom. Ånger.

Efter dialogen följer en dikt som vill gestalta detta, en serie collage-artade skisser som kretsar kring temat, och slutligen en absurd berättelse om två hundar.
Det känns som en spännande början. Här är det!



Libretto Regrets skiss 1 

Dialog

– Skall det bara vara såhär?
– Vad menar du?
– Musiken. Det händer ju ingenting.
– Ingen aning. Nej, men det är sant. Det händer verkligen ingenting alls.

– Hur länge har du väntat?
– Inte mer är några år. Snart fyra.
– Varför öppnar de inte?
– Det kan bero på isen. Den är väldigt svag.
– Idag. Svag, vag, idag.

– Idag är det tio år sedan min pappa dog.
– Det var ju roligt!
– Inte alls. Jag hade aldrig tid att hälsa på honom.
– Tid finns alltid. Det är ett val.
– Jag ångrar det. Hade velat tala om för honom hur mycket jag älskade honom.
– Titta! Ser du svanen som flyger? Däruppe. Det är…  Men… Hörde du… Nån skjuter… Den sjunker… Störtar… Död…
– …är han nu. Pappa. Han fick aldrig veta det. Han att jag bara var arg och besviken. För det var det enda jag sade till honom…
– Nu är de där och skär halsen av den… Isen blir röd… (Blodet på isen… Röd…)
– Sen flyttade jag hemifrån. Vi sågs knappt sen… Och åren gick…

– Säger de aldrig något?
– Nej. Bara om det varit nå’n sprängning.
– Så det är bara att vänta?
– Vänta och tänka. Blänka och kränka. Stänka och sänka. Blicken… och kika…
– Sakta, sakta, långt, långt, neeeeer…



Dikt:
Ljungen blev lila
Ljungen blev lila igen. Hann inte. Inte i år heller.
Lila. Lila blev ljungen.
Ljungen. Säger inget. Talar inte.
Den rosa cykeln lutar brant. Tänker högt.
Precis så högt som jag borde gjort.
Säga orden jag bara tänkte.
Ljungen blev lila igen. Hann inte. Inte i år heller.



Fria texter kring temat:

Ingen tid
Ingen tid. Stå bredvid.
Ingen tid. 
Ingen tid. Stå bredvid.
Ingen frid. 

Eller:
Ingen tid, var dig blid.
Ingen tid, stod bredvid.
När du valde bort, valde bort

Ingen tid, var dig blid.
Ingen tid, ingen frid.
När livet blev så, var så kort.
(springer, springer bort)


Rädd
Rädd. Rädd. Rädd.
Är på sta’n. Jagar svan. Hela dan. 
Skall steka. I blodet skall steka.
Rädd. Rädd. Rädd.


Kort
Springer bort. Kort.
Är livet. Kort. Kort. Kort.


Aldrig
Det blev aldrig…
Jag hann aldrig…
Jag kunde aldrig…
Det gick aldrig…
Du fick aldrig…

Höra…


Säg det
Huden i bröstet skrumpnar.
Musklerna tvekar att lyda.
Fingrarna kallnar av visdom.
Det drar i den gråa vinden.

Snart är du där.
Eller den du har kär.
Säg!
Säg det!
Säg det nu!




Absurd berättelse

Sötgul
Man slängde ner dem i en tunna.
I en ljummen gröt av semlor och mjölk.
Mandel. Massa. Grädde.
Det var en stor tunna.
Full var den.
Full av sötgul slemmig gröt.
Och nu slängde man ner dem.
Den ena var en ljusgrå chihuahua.
Den andra en kolsvart schäfer.
Schäfern tog död på den lilla ganska snabbt.
Den stora fick man trycka ned med en kratta i tolv minuter innan den dog.
Men död är den nu.
Båda två.

Vi skall alla den vägen vandra. Vi skall alla den vägen vandra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar